Mrs.H Mrs.L

Ibland känns allt sunkigt och förbannat förvirrat. Idag är ibland. Nu är ibland.
Just för tillfället så vet jag ingenting. Känner mig lika tom i huvudet som Linda Rosing är.
Det finns så mycket som inte går som det ska, detta är ett fenomen som förföljer mig.
Vet inte riktigt var jag ska börja. Kan ju börja med där jag sitter just nu. Hemma i 4an i biskop, denna lägenheten har jag tillsammans med Lindy. Nu ska Lindy söka andra lägenheter. Hon ska bo själv. Vilket är helt normalt och fullt förståligt. Men vad ska jag göra nu då? Det lutar åt att stanna kvar i lägenheten. Sedan har vi även en roomie, vill tillägga att det är världens bästa men eftersom jag gått och skaffat en pojkvän så är det lite trångt numera. Jag och Lindy sover ju i samma rum eftersom vi måste ha ett helt rum till alla våra kläder, och det är inte så kul när det känns som om man kör ut henne eller vise versa. Oavsett så är boendesituationen ohållbar som den är nu. Detta är alltså en utav anledningarna till varför jag går och grubblar. Hur löser vi detta? JAG VET INTE. Och DET gör att klumpen av gråt växer i min hals. För hur man än vänder och vrider på det så kommer det bli knas.
Sedan så är det allt med jobb. Jag har ju som sagt blivit varslad från min tjänst på jobbet, jag blev erbjuden att börja sälja igen men jag känner verkligen inte för det, vilket skulle ha resulterat i dåliga resultat, vilket i sin tur leder till pengatorka. Så planen var att dra till Norge. Det är något som jag länge har funderat på och det skulle vara väldigt nice att tjäna lite snabba cash. Detta är givetvis något jag skulle kunna göra själv. Men efter stockholmsskiten så har jag lärt mig en läxa. Och det är att inte dra ifrån allt och alla och sedan kom tillbaka och tro att det ska vara som förr, för det är det inte. Och jag längtade hem alldeles för mycket. Med andra ord så ska jag åka så ska det vara planerat och jag ska åka med någon så inte hemlängtan blir över-jävlig. Men denna person finns inte. Alla har sitt och kan inte släppa allt för att dra med mig på mina äventyr och infall. Detta är alltså problem nummer två. Vad fan ska jag göra för att få en inkomst nu då? Hur många jobb finns det? Det är ju för fan lågkonja. Inga pengar = förbannat svårt att betala räkningar och mat.
Kort och gott. Jag är helt slut i kolan. Det enda jag kommit fram till är att, för att kunna ta ett steg åt rätt håll, bort från den totala förvirringen är att komma på EXAKT hur jag vill ha det nu. Hur jag vill bo, jobba, leva, allt. Och sedan försöka få ihop det. För jag tänker tamejfan inte gå tillbaka till att må piss. Nej det tänker jag inte. Så mina vänner, tro inte att jag är dum i huvudet. Jag vet att problemen finns och jag försöker verkligen reda ut skiten. Men det är inte så lätt.

How come you always wind up changing your direction?
How come you always end up dancing through the room?
How come you always never wanna use protection?
How come you're floating like a helium balloon?

I can't keep up
You're moving too fast
I got to know
Is this gonna last?
Cause I can't tell whether you're up or you're down
This whole situation is spinning me round
Spinning me round
Spinning me round

How come you always end up changing your intentions?
How come you always wind up blowing hot and cold?
One minute honest then you're full of false pretension
Head in the clouds but still you're desperate to control, to control

I just don't know what to believe
You build me and then you bring me down on my knees
You say you want me
Then you're up and you're gone
I got to know just where you're coming from
Coming from, where you're coming from

I got to know before it's over
One way or the other
If you're stringing me along


How come you always wind up changing your direction?




//Hanna