Hanna

Har varit sjuk ett par dagar och har dämed gått runt hemma och stirrat sönder väggarna. Men jag har också haft så otroligt mycket tid att tänka... vilket kan vara bra, ibland.

Jag har under de senaste sex åren inte varit ensam. Och då menar jag inte ensam som själv i ett rum, utan ensam utan att ha någon att ringa och säga godnatt till...typ.
Sjukt.
Sex år är nästan 1/3 av mitt liv...
Jag har fått ensamhets-sjukan -Ångest över att inte ha någon.
Det har alltid vara Hanna&X, aldrig Hanna.
Nu är det bara Hanna.
Nu får jag ta hand om mig själv, det finns ingen som möter mig i dörren, pussar mig i pannan, drar sina fingrar genom mitt hår eller kramar mig så hårt att mina lungor går sönder, ingen som säger jag älskar dig och ger mig en mjuk kyss.

Är det detta som är singel och living the dream?
I don´t get it!

Mitt mål framöver är nu att lära känna mig själv (jag veeeet, alla säger så), och vara bekväm med att vara jag...
Bara Hanna.


//H

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0